33 blev 32, till minne av


Vårt ljus, vårt hopp, vår gullegris. Fast nej, ingen har dött. Bara dött ut från vårt klassliv :( vi kommer sakna dig, gubbisen. Och om martin nu börjar ge sig på mig eller så, så är du rätt död! pusshej, nu ska jag fortsätta med min frånvaro från denna hemsida. Men kan väl meddela att jag fortfarande är på stående fötter(trasiga och förfrusna fötter), hörs kanske till helgen. Godnatt och tack på förhand!



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: