Hola babes,

Hur mår ni? Jag mår fint. Jag menar, hur kan jag inte må fint när jag har en ledig dag och vet att även imorgon är en ledig dag. Plus att jag lyckats locka Bex hit till Oslo för att hänga med mig, hihi! Jobbar på som tusan gör jag. Har varit på caféet i två veckor nu och varje dag blir lättare. Trivs riktigt bra och tror jag detta kommer fungera fint. Meeeen som sagt, lite ledighet är allid gött. Speciellt när man bara haft en dag ledig på två veckor - jag som är van vid att ha varje dag ledig. Såååå här sitter jag, väntar på att min tvättid ska dra igång så jag kan få lite nytvättade kläder, och käkar nötter som frukost. Bex är iväg på arbetsintervju (håller tummarna för att det går bra!!) och borde vara tillbaka runt två. Vad resterande dag har att erbjuda får vänta och se :) PUSS

Så lite kort om förra helgen nu då. Hela tjocka släkten i släptåg på varandra (pappas sida) åkte vi upp till Branäs. Branäs är ju vanligtvis stället vi åker till under sportlovsveckan för skidor, så att få se byn utan snö var lite nytt. Men gud vad jag trivs där! Vi åkte ju som sagt dit för att fira min faster och farbrors 40 års-dagar. Meeeen så blev det inte riktigt. Till American Authors' Best Day Of My Life tågade de fram över gräsmattan iklädda brudklänning och kostym. En riktigt efterlängad överraskning, minst sagt.

 

 

 

 

Såååå som jag skrev senast. Och som rubriken lyder. Jag är i Oslo, flyttade hit i måndags. Kan säga att det inte alls blivit som tänkt, men jag har löst det ändå. Förra fredagen, när jag och min familj var påväg upp till Branäs för kalas (bilder och några ord om det kommer senare), fick jag ett sms från min arbetsgivare. I sms:et stod det att öppningsdatumet som var sagt inte kommer bli av och att han inte vet när vi kommer få börja jobba. Där stod jag alltså med allt packat och klart, en tågbiljett och med en månadshyra betald. KUL. Nej inte direkt.. Efter mycket om och men beslutade jag mig trots allt att åka. Jag kommer hit och dagen efter lyckas jag och mina blivande jobbarkompisar dra till med ett möte med våra chefer. Vi förklarar att vi inte kan sitta och vänta på deras seghet och att vi kommer börja söka nytt. Och det gick lättare/snabbare än vad jag trott. Med en riktigt schysst roomie som la in ett gott ord hos sin arbetsgivare fick jag gå på intervju dagen efter och hade ett nytt jobb samma dag. Huuuuur gött som helst! 

 

Haha ja, så det var denna vecka...Jag trivs hur bra som helst i lägenheten med tjejerna och jag tror att detta kan bli riktigt bra. Hoppas allt är fint med er där hemma. PUSS

Såå mycket har hänt sedan jag senaste kikade in här. Jag drog helt och hållet oplanerat till Bråvalla och trängdes bland massa underbara människor i både värmebölja & storm. Var hur kul som helst och helt klart värt den dyra biljetten! Två dagar efter det packade jag och familjen våra väskor och satte oss i bilen för en campingsemester som varade i två veckor. Först styrde vi kosan mot Vimmerby och Astrid Lindgrens Värld, fmycket för Majas skull, men även jag tyckte det var mysigt att gå runt där eftersom jag växt upp med sagorna lika mycket (om inte mer) som hon har. Nästa stopp blev Kalmar, som främst bjöd på sol och bad. Vi tog oss även över till Öland över en dag för att kika runt och även där testa öns fina sandstränder. Tredje och sista stoppet blev Göteboooorg för att hälsa på släkt och vänner. Och såklart lyckades vi få mor och far att gå med på en dag på Liseberg, hehe. 

 

Riktigt go semester det! Och vet ni vad? På måndag flyttar jag till Oslo, FIIIINALLY!! haha

 

 

 

Alltid lika kul (och jobbigt) att skypa med dessa tokar. Saknar dem så otroligt mycket att det hugger i hjärtat. Men som sagt, tacka gud för skype. Dessa två får mig alltid att le, även när jag inte känner för det. Mina små gossar (som dock inte är så små längre..) ♥

 

Åh vad jag önskar jag kunde vara på två ställen samtidigt! 

 

 

Hej Julia!

 

När jag var iväg som au pair åkte jag med Cultural Care Au Pair. Om man önskar att åka som au pair till USA så är organisation ett måste (för att kunna få ett godkänt visum). Dessutom skulle jag inte rekommendera att åka utan något sorts stöd (som man får av en organisation) då man väldigt lätt kan få problem med sin värdfamilj. 

 

Hur man får kontakt med en familj, det är något organisationen hjälper dig med. När man signar upp sig får man fylla i en låååång profil om sig själv, samma sak gäller för värdfamiljerna, och sedan blir man matchad med familjer som man tros ska kunna passa i. Jag matchades med cirka sju familjer totalt, detta under en tre-veckors-period, och jag pratade med tre av dem. Om man inte känner att familjen man blir matchad med passar en så kan man bara låta den passera (man låter den vara i två dagar(?)), men om den verkar intressant så hör man av sig. I mitt fall var det värdfamiljen som skrev till mig och planerade in ett skypesamtal. Därefter gick allt väldigt snabbt. Jag tror att allt var klart inom bara några dagar. Jag kommer ihåg den kväll de ringde från CC's office i NY och frågade om jag ville tacka ja till familjen och om den 14e januari passade bra. En blandning av nervositet och glädje, riktigt härlig känsla det!

 

Hoppas du fick svar på dina frågor och att du kommer iväg!