Burs söner då bildade landen, hovo ur djupen härligt midgård. Sol på stengrunden sunnan lyste, och örter gröna ur jorden grodde. De rådande till sina rådsäten trädde: stämma höllo heliga gudar. Åt natt och nedan namn de gåvo; de skilde morgon och middag åt, skymning och afton tiden att tälja. Broder skall broders baneman varda; systrars barn sin släktskap ej akta. Hård är tiden, hordomen mycken (Stridsyxor svängas, svärd bräcka sköldar. Stormtid, vargatid varsla änden.) Ingen mänska den andra skonar. GODNATT!!!