Djupt


Som i vilken annan storstad som helst, här kryllar det med skumma människor (på både bra och dåliga sätt). Jag är ju i princip den enda av alla au pairer jag känner som verkligen bor i San Francisco, de flesta bor liksom på andra sidan broarna. Så de gånger som jag åker och hänger med exempelvis Felicia så måste jag ju ta buss och bart (tunnelbane/pendeltåg-liknande grej) för att ta mig dit. Och under den timmen hinner man ju se en och annan person. Kom att tänka på detta när jag idag såg en man i trettioårsåldern stiga av barten klockan elva på kvällen med 10 kg morötter hängandes över axlarna. Hungrig much? hahha.
 
Och visst händer det att man stöter på mindre roliga personer. Jag att jag blivit mer "skraj" och fördomsfull här borta då mina kompisar delat med sig av alla möjliga historier.. Men jag försöker att inte skrämma upp mig själv, vad tjänar det till liksom? Och nej, med fördomsfull menar jag inte ursprung och sådant, utan med de som beter sig nervöst och ser halvborta ut. 
 
Haha ja ni, som sagt... Det tar en timme med bart och buss för mig att komma hem ,och under den timmen hinner man grubbla på det mesta. Nu är det dags för mig att slumra. Imorgon blir det paaaaarty. PUSS



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: