Time for bed


Slut som människa. Fy vilken dag alltså! Tycker nästan synd om pojkarna, så förjävlig som jag varit. Inget tålamod, sedan huvudvärk på det. Wohoooo! Avslutade jobbdagen i lekparken, och fick mig faktiskt ett gott skratt. När vi skulle dra oss hemåt genar vi över gräsmattan och efter en stund kommer killarna tilllbaka springandes (eller snarare klafsandes, såg ut som de skitit på sig, haha). Visade sig att vi hade lera upp till knäna. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta, men ja ett gott skratt förlänger livet säger man ju så. Trodde inte dagen kunde bli värre, haha! Tur att Linda lyckades pigga upp mig en aning med att få mig att se fram emot när hon kommer hit. Då ni!! Saknar henne så :(
 
Så GODNATT säger jag såhär klockan åtta,



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: